Karta över italienskt vin

Italienska viner är, precis som franska viner, en referenspunkt för den internationella enologin på grund av sin gamla tradition. Det finns bevis för att vinproduktionen i Italien började redan under etruskerna, omkring 800 f.Kr. Den fortsatte med grekerna, men det var med romarna som det verkligen tog fart, eftersom de var starkt engagerade i att sprida vinproduktionstekniker och marknadsföra viner i hela Europa. Efter Romarrikets fall var det en period av nedgång för hela sektorn, tills den tidens viktigaste handelsmän, inklusive de gamla adelsfamiljerna Antinori och Frescobaldi, inledde en blomstrande handel, särskilt med länderna bortom Alperna, i synnerhet med Bordeaux. Piemonte och Toscana var de regioner där det, tack vare tillämpningen av franska kunskaper, skedde en stark produktionsökning. Under denna period föddes de första Barolo, Brunello och Chianti. Men i och med phylloxeras ankomst och de två världskrigen drabbades den italienska vinodlingen av ett nytt bakslag. Efter kriget kom en definitiv återhämtning, även om vinodlarnas fokus flyttades till att använda inhemska och internationella druvsorter som gav upphov till stora toskanska viner.

I dag har Italien nått betydande nivåer och blivit en jätte inom vinproduktion på global nivå, både när det gäller kvantitet och hög kvalitet. I regelverket för kvalitetsskydd klassificeras italienska viner som bordsviner, som produceras utanför bestämmelserna. Högre kvalitet har viner med typisk geografisk beteckning (IGT), varav minst 85% kommer från det geografiska område som de representerar med sitt eget namn. Ett steg högre är däremot kvalitetsvinet producerat i en viss region (Quality Wine Produced in a Determined Region (VQPRD)), som framställs i särskilt lämpliga vinodlingsområden. Bland dessa finns viner med kontrollerad ursprungsbeteckning (Controlled Designation of Origin (DOC)), där hela produktionen är föremål för kvalitets- och efterlevnadskontroller, och viner med kontrollerad och garanterad ursprungsbeteckning (GDOC), där vinerna följer de strängaste reglerna. Inom varje beteckning finns det också underzoner, dvs. särskilda områden som är begränsade till en kommun, en gård eller en vingård och som omfattas av ännu strängare regler och därför representerar viner av högre kvalitet. För viner som produceras i de historiska områden för varje beteckning används namnet ”Classico”, tillsammans med ”Superiore”; för viner med en alkoholhalt som är 1% högre än den lägsta tillåtna alkoholhalten enligt regelverket, och ”Riserva” för viner som genomgår en lagringsperiod som är mycket längre än den lägsta tillåtna enligt regelverket.

Italien kännetecknas av ett mycket viktigt arv av inhemska druvsorter som lämpar sig bättre i vissa regioner än i andra, vilket ger utmärkta och unika resultat. I norra Italien känner vi igen den höga kvaliteten på de röda vinerna från Piemonte, som produceras med inhemska sorter som Nebbiolo, Barbera, Dolcetto. Aostadalen, Friuli-Venezia Giulia med sin Gewürztraminer och Ribolla Gialla-viner, samt Alto Adige, innehar första platsen för de bästa italienska vita viner, som på grund av klimatförhållandena har egenskaper som inte kan efterliknas på annat håll. I Veneto produceras ett av världens mest kända mousserande viner, som härstammar från druvsorten Glera i ren form, nämligen Prosecco. Undantaget är i Lombardiet där de mousserande vinerna Franciacorta och Trento DOC har haft särskild framgång med internationella druvsorter som chardonnay och pinot noir och gett liv åt exceptionella mousserande viner av Metodo Classico. Längre söderut hittar man de fräscha liguriska vita vinerna som görs på Vermentino-druvor, Lambrusco från Emilia, och sedan de stora toskanska röda vinerna som är gjorda på den förnämsta Sangiovese-druvan. Mycket speciella och intressanta är Verdicchio från Marche, Sagrantino från Umbrien, men också Trebbiano och Montepulciano d''Abruzzo. Kampanien har gjort sig känd för sina vita viner gjorda på druvorna Falanghina, Greco Bianco di Tufo och Fiano, medan Basilicata är det obestridda platsen av Aglianico, som får sitt högsta uttryck i Aglianico del Vulture beteckningen. I Puglia hittar vi extraordinära röda viner baserade på Negroamaro men framför allt Primitivo di Manduria som framställs av de homonyma druvorna. Och vi måste också nämnde de stora Sicilianska vinerna: de stora röda vinerna baserade på druvan Nero d’Avola, samt de vita vinerna som framställs av druvorna Grillo och Catarratto. Sist, men inte minst, finns Cannonau från Sardinien och de röda vinerna gjorda på Carignano.

Inspirationen från de italienska ”Supertuscan”- vinerna, utlöste en stark och avgörande önskan om att experimentera med de stora internationella druvor och italienska druvsorterna. Resultatet är legendariska viner som Sassicaia, Masseto, Ornellaia och Tignanello. Dessutom får vi inte glömma att det i Italien finns viktiga likörviner som siciliansk Marsala, aromatiserade viner med stor prestige som Vermouth och en sprit som endast framställs av italienska vindruvor och som därför endast kan produceras i Bel Paese, nämligen Grappa.